Vaknade med ont i hela kroppen, kändes som jag hade feber och jag ville verkligen inte gå upp ur sängen. Jag kravlar mig upp,tar tempen och ser ynklig på Totte som säger direkt, "du har inte feber,det där psykiskt". Snacka om att den här karln lärt känna mig. Ingen feber alls och ja antagligen är det psykiskt. Trots att jag längtat efter hösten är jag helt plötsligt trött, matt och väldigt nedstämd, många negativa tankar som tar slut på mig. Ligger halva nätterna med ett enda virrvarr i huvudet.

Gick och la mig för att läsa en stund men kunde inte komma till ro så efter frukosten fått vila lite i magen tog jag cykeln på en sväng. Hade inte alls lust men tvingade mig iväg och tog den "enkla" rundan på ca 9 km. Idag tog den bara 31 min, men bättre med bara 30 min än inte alls!

Har ju satt som en minimum gräns på 30 min när jag motionerar men hittills har jag knappt gått den tiden utan gått mellan 40 min och 1 tim varje gång jag cyklat eller prominerat. Kanske dags att tagga ner en aning så det inte känns oöverstigligt?

Men är rätt nöjd med mig själv för nu har jag faktiskt kämpat på i 1 1/2 månad med mina promenader och cykleturer, Började ju väga mig den 1 aug och tänker väga mig varannan vecka och mäta mig den 1 varje månad för jag vill inte bli för koncentrerad på vikt och omfång utan mest bara komma in i en bra vardaglig motion och självklart gå ner i vikt för det är ju målet men inte stirra mig helt blind på det för då tappar jag sugen om det går sakta. Som en äkta ADHD människa vill jag ju att det ska gå FORT när jag väl gör nåt, det kan ta lång tid innan jag kommer till skott men sen ska det gå undan!

Hade tänkt pyssla lite här hemma men jag och Totte bestämde oss för att storhandla ikväll och det gör mig totalt utmattad så skippade sysslorna för att orka med att handla och kanske äta ute med Totte? Inte onyttig som McD utan hitta något ställe som ändå lagar bra mat :)

Förhoppningsvis flyttar denna lilla krabat hem till oss om några veckor :)